Besök på sjukhuset
Idag hade vi bestämt att överraska min farfar som ligger inne på sjukhuset och han har legat där sen 13 eller 14 februari. Han åkte in för gallsten, men det visade sig att det inte var sten utan något annat som ligger ivägen.
Farfar har alltid varit den pigga och starka släktingen jag har haft, och det var riktigt jobbigt efter att ha träffat honom, för han var så tunn och ur holkad. Känndes som om han fick anstränga sig för att prata. Jag har aldrig sett någon se så illa ut och det tar starkt på mig att det är just han som ser ut så här nu. Men det var skönt att höra vad han sa istället. Han hade just duschat och bytt kläder helt själv så han kanske inte är så illa därefter som det såg ut. Men det verar vara ganska allvarligt då de gör regelbundna kollar på honom varje timme.
Det tråkiga var att vi inte han vara där så länge. Först är bara besökstiden mellan 13-15, men L behövde ju plugga så vi sa att vi skulle träffas vid 14, men tyvärr glömde L bort klockan lite och vart ca 5-10 min sen, sen när vi kom upp till farfars avdelning så hittade vi honom inte, men det var ju ganska logiskt då han var i duschen. Precis när vi hunnit prata lite granna så kom först nattpersonalen och kollade till honom och medan dem stod där så kom en annan kille för att ta ner farfar till röntgen, där han hade tid vid 14.30
Men det känns riktigt skönt att jag har varit där i alla fall. Nu kan jag ju svara på de frågor min faster ringer och ställer
Farfar har alltid varit den pigga och starka släktingen jag har haft, och det var riktigt jobbigt efter att ha träffat honom, för han var så tunn och ur holkad. Känndes som om han fick anstränga sig för att prata. Jag har aldrig sett någon se så illa ut och det tar starkt på mig att det är just han som ser ut så här nu. Men det var skönt att höra vad han sa istället. Han hade just duschat och bytt kläder helt själv så han kanske inte är så illa därefter som det såg ut. Men det verar vara ganska allvarligt då de gör regelbundna kollar på honom varje timme.
Det tråkiga var att vi inte han vara där så länge. Först är bara besökstiden mellan 13-15, men L behövde ju plugga så vi sa att vi skulle träffas vid 14, men tyvärr glömde L bort klockan lite och vart ca 5-10 min sen, sen när vi kom upp till farfars avdelning så hittade vi honom inte, men det var ju ganska logiskt då han var i duschen. Precis när vi hunnit prata lite granna så kom först nattpersonalen och kollade till honom och medan dem stod där så kom en annan kille för att ta ner farfar till röntgen, där han hade tid vid 14.30
Men det känns riktigt skönt att jag har varit där i alla fall. Nu kan jag ju svara på de frågor min faster ringer och ställer
Kommentarer
Trackback
